Svenskarnas Partis tidning Realistens redaktör, antisemiten Björn Björkqvist (tidigare propagandachef i Nationalsocialistisk front, och därtill den förste att dömas för hets mot folkgrupp genom bärande av nazistiska symboler) har på Twitter anklagat Juridikfronten för att vara ”desperata”. Detta för att Juridikfronten, enligt Björkqvist, har angripit ”artiklar som skrevs långt innan homosexuella blev en juridisk folkgrupp”.
Björn Björkqvist, som nyligen fann nödvändigt att i en bokrecension påpeka att en persons ”mormor var judinna”. (C) Martin Tunström
Det blev förbjudet att uttrycka missaktning eller hot mot en folkgrupp med anspelning på sexuell läggning (homo-, bi- och heterosexualitet) genom en lag– och grundlagsändring som trädde i kraft den 1 januari 2003. Av de 16 uttalanden om homosexuella som Juridikfronten har anmält till Justitiekanslern, har ett enda skrivits före denna tidpunkt. Artikeln i fråga skrevs fem månader före lagändringen, då riksdagen redan antagit grundlagsändringen en gång (15 maj 2002; det slutliga antagandet skedde den 13 november 2002). Alla artiklarna har således skrivits under en period då författarna måtte ha insett att missaktande uttalanden av homosexuella bort ha undvikits.
Dessutom rör det sig om återpublicering av material från en annan webbplats, Info14 – en återpublicering som skedde i september i år. Björn Björkqvist borde vara väl medveten om att ”[b]edömningen av om ett uttalande uttrycker hot eller missaktning mot en folkgrupp måste göras utifrån de värderingar som gäller vid tidpunkten för yttrandet”. Så uttryckte sig nämligen domstolen i målet om boken ”Judefrågan” från 1936, som Nationalsocialistisk Front återutgav år 2000. Björkqvist skrev förordet till den återpublicerade boken, ett förord han dömdes för. Alltså är det värderingarna nu, år 2013, vid återpubliceringen, som är avgörande, och inte vad som gällde tidigare.
Så nej, Juridikfronten är inte desperata för att vi anmäler tillgängliga artiklar på Realisten.se, men det förefaller desperat av Björkqvist att anföra ett argument han vet är ohållbart (’artiklarna är gamla’), och påståenden som dessutom inte är sanna (att artiklarna skulle ha skrivits ”långt innan homosexuella blev en juridisk folkgrupp”). Noteras kan att Realisten själv inte kommenterat förundersökningarna med en stavelse. Kanske inser ansvarig utgivare att det inte var så smart att publicera en artikel som kallar homosexuella för ”smitthärdar” och ”pedofilförespråkare” som man måste övertäcka händer och ansikte för att kunna ”konfrontera”?