Hetsdomar mot Nordfronts utgivare står fast
Örebro tingsrätt dömde under förra året, efter åtal av Justitiekanslern, två gånger Fredrik Vejdeland, utgivare för nazisajten Nordfront, för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp. Andra gången dömdes han även för yttrandefrihetsbrottet uppvigling. Det ena målet gällde två fall av hets mot folkgrupp, och i det andra dömdes Vejdeland för att, med tingsrättens ord, ”under en tid av minst ett år i varje fall, i två fall ha begått yttrandefrihetsbrottet uppvigling och i tjugofem fall begått yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp, ej ringa brott”. En del av de åtalade gärningarna var så grova att Vejdeland inte ens förnekade att det rörde sig om hets mot folkgrupp.
Juridikfronten, gjort anmälningarna mot Nordfront till Justitiekanslern, har följt rättegångarna noga, och även lämnat s.k. amicus briefs till domstolarna, med synpunkter på det som Vejdeland har anfört.
Göta hovrätt delar, i en dom som meddelades idag, tingsrättens bedömningar i frågan om ansvar, och fastställde straffet för de totalt 29 brotten till fyra månaders fängelse.
Här följer en del av Juridikfrontens amicus brief till Göta hovrätt, som skickats av föreningens ordförande Martin Tunström:
I målet Justitiekanslern mot Nordfronts ansvarige utgivare Fredrik Vejdeland, vilket snart skall avgöras, vill Juridikfronten komma med några påpekanden. Vejdeland har försvarat sin rätt att hylla nationalsocialismen, som är den ideologi han bekänner sig till. Det är emellertid inte på grund av sin bekännelse han har åtalats, något som måste understrykas.
Reservationslösa hyllningar av Nazitysklands ledare Adolf Hitler är sådana att de för de flesta människor i detta land skulle uppfattas som hyllningar av en antisemitisk folkmordspolitik. Huruvida Fredrik Vejdeland har avsett en sådan reaktion hos läsaren är egalt, i och med att uttalanden om Hitler likväl är ägnade att uttrycka missaktning mot ickenordiska folkgrupper (jfr NJA 1996 s. 577 och hovrättens för Övre Norrland dom 1997-01-28 i mål nr. B 118/96, där de åtalade angett sig inte vara rasister). Uttalandena får även anses ägnade att sporra nationalsocialister i deras rashat. Om Vejeland avsett att hylla vissa aspekter av Adolf Hitlers styre hade detta kunnat uttryckas på ett annat sätt (jfr SvJT 1942 ref. s. 83, om förargelseväckande beteende). Uttalandet ”Leve nationalsocialismen!” har här avgetts på ett liknande sätt, och får uppfattas som ett slagord liktydigt med ”Sieg heil” eller ”Heil Hitler” (se härom hovrättens för Övre Norrland nyssnämnda dom och RH 1997:53).
Angående begreppet ZOG kan följande sägas. ZOG är inte fullständigt synonymt med judenheten. I SOU 2000:88 s 48 anges: ”Inom ZOG-ideologin används ett sorts dubbelt rasbegrepp. ZOG innefattar således inte bara judar, utan även massmedier, polisen, övriga rättsväsendet, byråkratin, de intellektuella, m.fl. som uppfattas som ’ZOG-lakejer’ eller rasförrädare. ZOG är således i princip synonymt med det existerande samhället.” Det sistnämnda påståendet är något oegentligt, och det kan konstateras att ZOG inbegriper tankar om ”om en judisk konspiration och ett judiskt inflytande som anses hota den vita rasen, en judisk ockupationsregering – ZOG” (Ds 2014:4, s 33). I praxis finns det exempel på att uttalanden om ”sionister” har ansetts utgöra uttalanden om judar (se RH 1991:20), och även uttalandet ”Death to ZOG” har ansetts utgöra hets mot folkgrupp (Svea hovrätts dom 2004-03-22 i mål nr. B 3884-03). I detta mål har ”Död åt ZOG” använts tillsammans med andra nationalsocialistiska tillrop, och måste ses som ett slagord liktydigt med de ovannämnda.