Juridikfronten kommer i följande artikel att återge ordet ”neger” på ett antal ställen. Någon kanske skulle kunna påpeka att ordet är så laddat att det bör omskrivas konsekvent genom hela texten. Juridikfronten ser dock inga skäl till att underlåta att redovisa de ord som nögern (den nationalistiska högern) och dess anhang finner gott att använda sig av på Internet och i övrigt, i en artikel som är ägnad att bemöta sådana propagandister. Juridikfronten skriver ut hela ord även i andra sammanhang när vi exempelvis skildrar antisemitiska tillmälen som använts som ett led i brottsliga uttalanden.
I en artikel med den såväl alarmistiska som sensationalistiska rubriken ”Räcker med att säga ’neger’ för att dömas” från den 29 mars påstår den konservativa nationalistsajten Fria Tider att domstolarna i två fall dömt personer för hets mot folkgrupp för att dessa skriftligen eller muntligen använt sig av ordet neger. Av artikeln får läsaren intrycket att en Flashbackanvändare dömts endast för att ha använt sig av ”uttryck såsom neger och andra nedsättande tillmälen och kommentarer”, och att tre högstadiepojkar dömts endast för att ”vid upprepade tillfällen yttrat ordet ’neger'”.
Är det olagligt i Sverige att använda ordet ”neger”? Några rättsfall kan anföras i ämnet.
Hets mot folkgrupp begås genom att någon i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.
Uppsala tingsrätt framförde i sin dom i B 2741-96 meddelad under hösten 1998 mot bl.a. den norske högerextremisten Erik Blücher, att ordet ”nigger” – dvs. inte det tvivelsutan mindre nedsättande ordet ”neger” – enligt gängse språkbruk i sig är att betrakta som nedsättande, ”låt vara att det kan förekomma fall där ordet används på ett neutralt sätt”, och angav att en mening innehållande ordet måste ses i sitt sammanhang. Flera spridda (amerikanska) låtar i vilket ordet nigger användes ansågs uttrycka missaktning mot svarta. Svea hovrätt anslöt sig till tingsrättens bedömning i dom 1999-09-09 i mål nr B 2708-98.
I Justitiekanslerns (JK) beslut 1998-01-20, dnr 1997-2141, uttalade JK Hans Regner att många människor numera ger uttrycket ”negerstammar” en nedsättande innebörd, men att uttrycket inte kan anses uttrycka missaktning för en folkgrupp ”på sätt som krävs för att gärningen skall vara straffbar som hets mot folkgrupp”. I vart fall kunde uttrycket, menade JK, inte ensamt anses ha en sådan nedsättande innebörd.
Vid ett tal efter ”Folkets marsch” på nationaldagen år 2006 diskuterade Nationalsocialistisk Fronts talesperson Björn Björkqvist på ett hånfullt sätt att det numera inte anses lämpligt att använda ordet neger (något Björkqvist ansåg felaktigt och raljerade över). Svea hovrätt fann att den som i ett politiskt tal endast kritiserar det sociala ”förbudet” mot användning av begreppet med avseende på gruppen mörkhyade människor inte därigenom anses uttrycka missaktning för denna grupp (se Svea hovrätts dom 2008-02-26 i mål nr B 7166-07).
I JK:s beslut 2010-09-16, dnr 5720-10-31, angavs, med hänvisning till Nationalencyklopedin (1994), att ordet neger numera uppfattas som nedsättande och oftast undviks. Ordet hade i det aktuella ärendet använts om en enskild idrottsman, och detta ”kan inte anses innefatta brottet hets mot folkgrupp”, menade man. När en sverigedemokrat av kroatiskt ursprung hade kallats ”husneger” i en tryck skrift ansåg JK inte att det inte heller varit fråga om hets mot folkgrupp (se beslut 2011-09-23, dnr 6036-11-30). JK utvecklade sitt resonemang något i beslut 2011-10-17, dnr 6561-11-31, där det anges att användande av ordet neger numera får anses ha en nedsättande eller missaktande innebörd. ”Det betyder dock inte att användningen av ordet alltid är brottsligt, utan syftet och sammanhanget måste beaktas, liksom den omständigheten att yttrandefriheten är mycket långtgående”, skrev man. I ärendet ”friade” JK uttalandet ”En neger är en legend”, om filmen ”I am legend”, där den svarte skådespelaren Will Smith har huvudrollen.
Örebro tingsrätt, vars bedömning hovrätten delade, uttalade i dom 2013-06-11 i mål nr B 5574-12 att ”[e]nligt tingsrätten är ordet ’neger’ i sig varken förklenade eller ett uttryck för missaktning”. Rätten fann dock att utpekande av en viss oförståndig person som ”negerpappa” uttryckte missaktning för ”färgade personer från Afrika” i det specifika fallet.
Hovrätten över Skåne och Blekinge är mer explicit i sin dom 2014-10-30 i mål nr B 1113-14, B 1344-14 och B 2410-14, som gällde den alltsedan 1980-talet flerfaldigt dömde provokatören Dan Park. Hovrätten skrev följande: ”Ordet ’neger’ kan obestridligen ge uttryck för förnedring av mörkhyade personer. Det är emellertid av betydelse på vilket sätt och i vilket sammanhang ordet används. Enbart användningen av ordet kan i sig inte anses vara tillräcklig för att konstituera ett brott.”
Således: Även om Justitiekanslern och Örebro tingsrätt inte haft samma åsikt om ordet negers karaktär, står det utan tvivel klart att redovisad praxis inte innebär att det räcker med att skriva eller säga ordet – eller ens det mer nedsättande ordet ”nigger” – för att bli åtalad och dömd för hets mot folkgrupp. Har då de domar som Fria Tider hänvisar till förändrat rättsläget härvidlag?
Det ena fallet gäller tre högstadiekillar, som i en skolkorridor ropat eller sjungit ”neger”. I korridoren fanns två grupper, en med skolelever av svenskt ursprung och en med elever av afrikanskt ursprung. Tingsrätten fann det styrkt att de tre ungdomarna, som var av svenskt ursprung, hade sjungit eller ropat ”neger” flera gånger. Ett vittne, som tillhörde gruppen av svenskt ursprung, angav på ett enligt domstolarna trovärdigt sätt att det var (refrängen i Djungeltrubaturens låt) ”Man ska va’ neger” som sjöngs. Samtidigt som detta ropades eller sjöngs bankade killarna i ett bord, och i nära anslutning till händelsen hade det spelats upp ”en låt med rasistiskt innehåll”. Dessa omständigheter ansåg tingsrätten, tillsammans med omständigheten att ”det tidigare har varit konflikter på skolan där vissa av personerna i de två grupperna har varit inblandade”, gjorde att det rört sig om uttalanden som uttryckt missaktning mot ”en grupp av individer med viss hudfärg och ursprung”. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning i denna fråga (se hovrättens för Nedre Norrland dom 2015-10-16 i mål nr B 905-15 och Ångermanlands tingsrätts dom 2015-08-06 i mål nr B 341-15).
Den skiljaktige hovrättsassessorn Fredrik Bergman uttalade sig i Svea hovrätts dom 2015-07-02 i mål nr B 3341-15 (”Åsnebrölfallet”) vederhäftigt om syftet med bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Han skrev att bestämmelsens ändamål måste anses vara ”att motverka att det offentliga samtalet infiltreras av sådana kränkande yttranden som är ägnade att hos andra grupper skapa eller förstärka en föreställning om att människor som tillhör den berörda folkgruppen är mindervärdiga med avseende på intelligens, arbetsförmåga, social anpassning, sexualmoral, laglydnad, hederlighet eller liknande. Det måste för straffbarhet således vara fråga om sådana yttranden – antingen osanna påståenden om faktiska förhållanden som är nedsättande för den aktuella gruppen eller förklenande värdeomdömen, däribland inräknat rena invektiv – som i längden kan leda till en negativ särbehandling av minoritetsgrupper från samhällets, organisationers eller enskildas sida.” Även om man med fog kan ifrågasätta att bestämmelsen bara skulle gälla uttalanden om minoritetsgrupper (jfr bl.a. Norrköpings tingsrätts dom 2015-04-21 i mål nr T 1987-14), är syftet med den knappast att en individ som tillhör en skyddad grupp inte ska känna sig kränkt av en annan individs uttalanden. Någon hädelseparagraf eller dylikt är det inte fråga om (jfr prop. 1970:125).
Vid en kritisk läsning av de norrländska domarna kan man fråga sig om domstolarna fullständigt har begripit att brottet hets mot folkgrupp består i att man uttrycker missaktning eller hot med avseende på en folkgrupp eller dylik grupp som sådan, och inte att man uttrycker missaktning gentemot en avgränsad skara individer, låt vara på grund av deras etnicitet eller annan sådan omständighet. ”Det krävs ju att alla i ett kollektiv utpekas”, som Justitiekanslern uttryckte saken i yttrande 2002-03-06, dnr 853-02-81. Högsta domstolen har angett att ”de gärningar som avses [i bestämmelsen om hets mot folkgrupp] riktar sig mot en folkgrupp som sådan, inte mot enskilda medlemmar av gruppen. Skyddet för enskilda medlemmar följer endast indirekt av att gruppen i sin helhet skyddas” (se rättsfallet NJA 1978 s. 3 och även justitieutskottet i JuU 1979/80:7, s 9; jfr även Hovrättens för Västra Sverige dom 2015-05-06 i mål nr B 5049-14 om bl.a. tillmälet ching-chong, som riktats mot en enskild person). Domstolarnas uttryckssätt ”en grupp av individer med en viss hudfärg och ursprung” är besynnerligt mot denna bakgrund; den aktuella gruppen av skolpojkar av afrikansk härkomst skyddades ju inte i sig av bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Emellertid står det klart att man – i vart fall i hovrätten – har prövat om de aktuella uttalandena har spritts i den mening som avses i bestämmelsen om hets mot folkgrupp, och även uttalanden som är riktade till någon enskild eller till en skara enskilda kan stundom, om de sprids, med fog uppfattas som nedsättande för en hel folkgrupp. Följaktligen torde hovrättens dom, även om den förefaller vila på felaktiga grunder, inte vara uppenbart felaktig i sak. Hur det än må vara med den saken står det fullständigt klart att hovrätten på intet sätt har hävdat att det räcker med att använda ordet neger för att bli dömd för hets mot folkgrupp. Att andra omständigheter än de ord som uttalas, såsom åtbörder eller gester, har betydelse vid en sammantagen bedömning av en gärning, kan och får man inte bortse från.
Den andra domen som Fria Tider hänvisar till har också meddelats av Ångermanlands tingsrätt (2016-03-15, mål nr B 2245-15). Målet gällde en Flashbackanvändare som enligt åklagarens gärningsbeskrivning spridit ”meddelanden i vilka han använder sig av uttryck såsom neger och andra nedsättande tillmälen och kommentarer”. Med hänvisning till den skriftliga bevisningen fann tingsrätten åtalet styrkt. Tyvärr är tingsrättens resonemang i denna del inte tydligare än så, och gärningsbeskrivningen lämnar också övrigt att önska. Rätten och åklagaren har helt enkelt summerat sina ställningstaganden så att de blivit otillgängliga för en läsare av domen och stämningsansökan. I andra mål än tryck- och yttrandefrihetsmål förefaller ett sådant agerande inte vara ovanligt (jfr Mora tingsrätts dom 2015-10-01 i mål nr B 877-15). Gärningsbeskrivningen måste dock inte tolkas på det viset att det varit just ”nedsättande tillmälen” som sådana som ansetts straffbara; det är ju meddelandena som helhet som ansetts berättiga ett åtal.
Avsnittredaktionen har tagit del av förundersökningsprotokollet (tingsrättens aktbilaga 5). De inlägg Flashbackanvändaren skrivit är i huvudsak förhållandevis sakliga och utgör personliga, om än upprörda, reflektioner av hur orten (Härnösand) har förändrats genom invandring. Polisen har i den ursprungliga anmälan (förundersökningsprotokollet, s 2) reagerat på vissa inlägg på Flashback, som nu citeras (alla utom det första inlägget strax nedan tas i summerande form upp i anmälan). Åtskilliga inlägg även förutom de som nu ska citeras finns upptagna i förundersökningsprotokollet (s 4-34).
”Jag har klarat mig utan minst 2 negrer vid 2 senaste gymbesöken, vad är det som händer? men å andra sidan så såg jag dom på gatan där jag bor för att travestera Lena PH, det får mig att fundera i dessa banor…
Idioter! dom tänker inte föda oss..dom tänker böga oss!! allihop!, dom har guldet
Vildar, vildar, knappast några människor, dom liknar inte oss!, dom måste vara onda!!, slå på trumman det blir krig!!!
för att citera Radcliffe!” (s 22)
”Jag orkar inte med att se dom svarta i stan längre, det går inte att ta sig igenom stan utan att se en somalier..ingen som kan identifiera sig meds denna frustation att man fantiserar om att få sätta dom ett plan hem eller åtm bestraffa dom för vad dom gör mot mina känslor..” (s 23)
”Kan vi ta och diskutera, trovärdiga scenarios hur Härnösand ska kunna etniskt rensas från afrikaner och hucklekärringar, hur ska man får dom att flytta?” (s 24)
”Jag skulle kanske patrullera utanför här 🙂
[en bild på Mogadishu livs i Härnösand]
Eller har jag fel att könsstympning bedrivs i Somalia?
Hursomhelst så ser jag gärna att någon tuttar eld på hela rasket, att öpnna en sånhär pressbyrå är ett bra exempel på hur man inte assimilerar sig och blir nästa folk att crediteras minoritetssvenskarna” (s 27)
”Sedan vill jag ha konkreta förslag vad som skulle kunna göras för att Härnösands ska bli åter fritt?, vad krävs för att mussen ska flytta eller få återvända?” (s 29)
”jag tänker inte acceptera en sådan här förändring, och gör det jag kan göra i Härnösand för att afrikanerna och slöjorna ska få uppleva harmlös främlingsfientlighet, hur jag gör och kommer att göra kan jag inte avslöja här men ska jag behöva lida av att behöva se inkräktarna så bjuder jag dom på samma medicin tillbaka, både oskyldiga afrikaner och ignoranta svenskar ska bli varse att motstånd finns och att framtiden ska te sig ovisst för att kunna rota sig här i bygden” […] ”jag vill helst inte att några bevis för min ’vandalism’ ska kunna knytas (bara gissas: eftersom sagt redan är sagt) till min person” (s 30)
Uttalanden som dessa får enligt den praxis som finns om hets mot folkgrupp betraktas som missaktande (och måhända som implicit hotande) gentemot invandrare med afrikanskt ursprung (även om det kan ifrågasättas om de inte bättre bemöts i en fri och öppen debatt än genom bestraffning). Trots att det inte framgår tydligt vilka inlägg åklagaren och tingsrätten har bedömt vara straffbara, kan det med ledning av förundersökningsmaterialet alltså inte sägas att tingsrättens dom avviker från stadgad rättspraxis. Tingsrättens dom kan i vart fall inte tas till intäkt för att ordet neger som sådant skulle vara straffvärt eller straffbart att använda. Rättens motivering för att anse åtalet styrkt borde dock ha varit mycket tydligare än den är.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att det alltjämt beror på det sammanhang i vilket ett ord används, huruvida ordet bidrar till att ett uttalande ska betraktas som straffbart som hets mot folkgrupp eller inte. Att på ett sakligt och deskriptivt sätt använda uttryck som ”neger” (t.ex. i meningen ”Will Smith är neger”) kan förvisso betraktas som omodernt och stötande, men torde inte enligt gällande rätt vara straffbart som hets mot folkgrupp.
En annan fråga Fria Tider tar upp i sin artikel är att personer har dömts för att ha använt ordet neger för att smäda en enskild mörkhyad person. Detta är någonting annat än hets mot folkgrupp, nämligen förolämpning, ett brott som begås genom att man ”smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot” personen (5 kap. 3 § brottsbalken). I rättspraxis hittar man en mängd invektiv som ansetts straffbara som förolämpning, bl.a. ”drängjävel”, ”simpelt socialfall”, ”sketet bidragshjon”, ”jävla sopa”, ”jävla invandrare”, ”jävla svartskalle”, ”jävla blatte”, ”negerjävel”, ”jävla negerfitta”, ”nazist”, ”jävla fascistjävlar” och ”jävla as”. Att ordet neger kan användas för att ge ”ett klart uttryck för kränkande personlig missaktning av den som berörs” (se tillägget till NJA 1999 s. 702) är uppenbart och förskyller inga vidare kommentarer här.