Avsnitt: Juridikfrontens perspektiv

Som tidigare rapporterats fällde en yttrandefrihetsjury vid Örebro tingsrätt nazistiska Nordfronts tidigare utgivare Emanuel Lärkestål för hets mot folkgrupp i 104 fall. Åtalet mot Lärkestål, som är det största åtalet för hets mot folkgrupp i svensk rättshistoria, härrör från Juridikfrontens anmälningar av den nazistiska sajten.

I s.k. tryck- och yttrandefrihetsmål sker dock prövningen i två etapper. Först tar en jury, med politiskt tillsatta juryledamöter, ställning till de påstådda brotten. De gärningar som juryn anser utgör brott prövas därefter av rättens juristdomare som sedan meddelar dom. De gärningar juryn frikänner kan inte överprövas.

Fredagen den 19 oktober meddelades dom i målet. Örebro tingsrätt fann slutligen att Lärkestål gjort sig skyldig till 61 fall av yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp. Lärkestål frikänns för ett antal bilder som av tingsrätten anses, som det får förstås, vara för suddiga eller otydliga för att straffansvar ska bli aktuellt.

Påföljden bestämdes av tingsrätten till villkorlig dom i förening med 80 dagsböter. Straffvärdet för brottsligheten motsvarade enligt tingsrätten fem månaders fängelse.

Om domen vinner laga kraft har samtliga tidigare utgivare för Nordfront dömts för hets mot folkgrupp till följd av Juridikfrontens anmälningar. En förundersökning om ytterligare brott pågår dessutom, efter Juridikfrontens anmälningar, mot den nuvarande ansvarige utgivaren för den nazistiska sajten.

Vad gäller domen, och i synnerhet påföljdsvalet, har Avsnitt mottagit följande yttrande från Robin Enander vid Juridikfronten:

Många har hört av sig till Juridikfronten och ställt frågor om påföljden i Nordfront-målet vid Örebro tingsrätt. Flera frågor avser varför påföljden inte bestämdes till ett fängelsestraff och varför bötesbeloppet endast uppgår till omkring 4 000 kr totalt.

Om straffet för viss brottslighet är fängelse förhåller det sig dock så i svensk rätt att alternativa påföljder ska dömas ut om vissa skäl inte föreligger. Om straffvärdet inte överstiger ett års fängelse, om det inte rör sig om återfall eller om gärningen inte ska föranleda fängelse på grund av brottets art, så bestäms påföljden till något annat än fängelse. Antingen villkorlig dom eller skyddstillsyn – båda kan förenas med dagsböter.  Med brottslighetens art avses gärningar där allmänpreventiva skäl anses väga såpass tungt att ett kortare fängelsestraff ska dömas ut. Så är ofta fallet vid exempelvis mened, skattebrott, oprovocerad gatumisshandel eller grov rattfylla. Hets mot folkgrupp har tidigare betraktats som ett s.k. artbrott, men efter ett avgörande i Högsta domstolen ändrades denna ordning.

Om något av de ovan nämnda skälen för fängelse föreligger (straffvärde över ett års fängelse, återfall eller brottets art) så kan domstolen, om särskilda skäl föreligger, även döma den tilltalade till samhällstjänst i förening med villkorlig dom – eller skyddstillsyn, eventuellt i förening med samhällstjänst eller kontraktsvård. I det svenska påföljdssystemet ska domstolen alltså beakta ett antal skäl för att undvika fängelse. Om skälen för fängelse föreligger – och inga särskilda skäl däremot kan göras gällande – ska dock ett fängelsestraff utdömas. Reglerna för val av påföljd finns i brottsbalken.

I detta fall rörde det sig dock inte om återfall. Straffvärdet översteg inte ett års fängelse, utan uppgick till fem månaders fängelse enligt tingsrättens dom. Brottet var inte ett s.k. artbrott. Därför utgår villkorlig dom i förening med ett antal dagsböter.

I många tidningsartiklar om målet framgår bara att den tidigare utgivaren dömdes till böter om 4 000 kr. Då framstår straffet såklart som väldigt milt. Till saken hör att den monetära summan för de dagsböter som döms ut inte i sig är avsett att avspegla straffvärdet. Beloppet för varje dagsbot bestäms enligt tabell med beaktande av den dömdes ekonomiska förhållanden. 80 dagsböter kan alltså rendera i olika totalsummor beroende på bl.a. den dömdes inkomst och försörjningsplikt. Straffet blir alltså relativt den dömdes ekonomiske förhållanden. Det är alltså inte beloppet på varje dagsbot som avspeglar straffvärdet utan antalet dagsböter – i det här fallet 80 stycken. Det lägsta antalet dagsböter som kan dömas ut är 30 och det högsta antalet är 200. Det finns en omfattande praxis till stöd för hur många dagsböter (i förening med villkorlig dom) som motsvarar ett visst straffvärde (mätt i antal månader fängelse). Detta är dock ingen exakt vetenskap. Påföljdsbestämningen vid hets mot folkgrupp verkar variera mellan olika domstolar, även om variationen håller sig inom ett inte alltför brett spann.

Min bedömning är emellertid att det inte finns någon större anledning att ifrågasätta tingsrättens påföljdsval, givet det straffvärde man landat i. När en påföljd bestäms för ett antal brott som faller under samma rubricering minskar det tillagda straffvärdet för varje brott successivt, något som ibland slarvigt kallas för ”straffrabatt” .

Vad som emellertid kan sättas i fråga är att tingsrätten ser det som en förmildrande omständighet att flera av de hetsande bilderna och texterna numer ligger i Nordfronts arkiv. Domstolen verkar mena att det är förmildrande att det framförallt är den som är aktiv besökare eller aktivt söker på sajten som torde ha tagit del av materialet. Detta menar Juridikfronten undergräver syftet med tidigare lagändringar, vars ändamål varit att komma åt sådan hets som sker inom slutna nazistiska organisationer eller bland ”meningsfränder” så att säga. Dessutom bör nämnas att merparten av de meddelanden Juridikfronten anmält, och som medtagits i åtalet, har publicerats i form av s.k. kamprapporter vilka, när de publiceras, synliggörs tydligt på sajtens förstasida. Detta förefaller inte domstolen ha beaktat, sannolikt på grund av att åklagaren (Justitiekanslern) inte fört bevisning avseende detta.

Det har ej ännu framkommit om den dömde eller Justitiekanslern kommer att överklaga domen.