Avsnitt: Juridikfrontens perspektiv

Den tidigare utgivaren för nazistiska Nordiska motståndsrörelsens officiella sajt dömdes i oktober av Falu tingsrätt för 22 fall av hets mot folkgrupp, efter anmälan från föreningen Juridikfronten. Bland annat fälldes han för en flygbladstext som andra nazistiska aktivister hade fällts för av Högsta domstolen 2006. Domen lämnade tyvärr övrigt att önska och Juridikfrontens påpekanden föranledde en rättelse med en motivering beträffande flera åtalspunkter, som glömts bort i domen. Utgivaren överklagade domen till Svea hovrätt i vissa delar.

Utgivaren invände att vissa bilder inte hade spritts i lagens mening, bl.a. eftersom det inte gått att klicka sig vidare till dem från hemsidan. I hovrätten vittnade NMR:s IT-ansvarige om att innehåll från Nordfront hade överförts till den nya sajten när den startades. Allmänheten kunde inte komma åt vissa bilder – bl.a. några av de åtalade – utan att kontrollera sajtens källkod. Utgivaren hade även åberopat vittnesförhör med en analytiker vid Säkerhetspolisen. Enligt hovrättens sammanfattning framförde hon bl.a. att NMR sprider hatbudskap och att andemeningen med detta är att de mänskliga raserna i en konfrontation ska ställas mot varandra. Det är för Avsnitt svårt att se vad utgivaren och dennes ombud har haft för avsikt med att åberopa förhöret med analytikern.

Hovrätten konstaterade i sin dom igår ”utgångspunkten måste vara att sådant material som funnits tillgängligt för allmänheten på internet också anses vara spritt i den mening som avses i 16 kap. 8 § brottsbalken”, bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Även om det inte varit möjligt att klicka sig vidare till materialet från hemsidan har materialet återfunnits under en katalog på webbplatsen, utan något lösenordsskydd eller liknande. Materialet hade, fann hovrätten, ”uppenbarligen inte varit alltför svårtillgängligt för t.ex. de utomstående som gjort polisanmälan”. Huruvida materialet tillgängliggjorts avsiktligen saknade enligt domstolen betydelse. Materialet ansågs alltså spritt i lagens mening.

Utgivaren hade även invänt att spridningen av de nyssnämnda bilderna ”skett utan avsikt och endast till följd av datatekniska misstag”. Som ansvarig utgivare ansvarar han även för sådant tillgängliggörande som utförts av andra och som han inte uttryckligen har godkänt, fann hovrätten. Endast under extrema omständigheter, t.ex. en ”kupp”, kan han undgå ansvar, men några sådana omständigheter förelåg inte i detta fall. ”Tvärtom har det framkommit att tillgängliggörandet som kom att ske var en naturlig följd av hur man valde att göra överflyttningen av materialet” från Nordfront, noterade rätten. Någon ansvarsbefrielse för utgivaren på denna grund var alltså inte aktuell.

I själva sakfrågan är hovrättens resonemang intressant och bör citeras: ”Det som upplysts om NMR:s verksamhet, mål och ideologi medför att en text eller bild – som i ett annat sammanhang hade kunnat utgöra en del av en saklig diskussion och vara straffri – vid en publicering på NMR:s hemsida innebär en sådan missaktning av de berörda grupperna att den utgör hets mot folkgrupp. Enligt hovrätten saknar det i detta sammanhang avgörande betydelse om NMR vill separera olika raser och etniska grupper med hänvisning till att de är över- eller underlägsna varandra, eller om denna av dem eftersträvade uppdelning har något annat motiv. Det som nu sagts innebär dock inte att allt material på hemsidan, där en association kan göras till de aktuella grupperna, per automatik utgör hets mot folkgrupp. I stället måste varje artikel, text eller bild prövas för sig, där det är centralt hur en mottagare haft anledning att uppfatta innehållet.”  Resonemanget förefaller vara i linje med principen att ett uttalandes sammanhang ska beaktas, inte endast dess yttre form – en princip som tillämpats bl.a. beträffande symboler av olika slag. Exempelvis kan en nazist inte använda ett hakkors offentligt, medan användning av hakkorset i hinduistiska sammanhang knappast är straffbart.

Mot denna bakgrund, särskilt i fråga om sammanhanget materialet förekommit i, delade hovrätten tingsrättens slutsatser att materialet utgjorde hets mot folkgrupp. Materialet som avsågs i två av åtalspunkterna ”kan ha utgjort del av mer resonerande, och sakligt kritiska, artiklar” i ”något annat sammanhang”, men detta saknade avgörande betydelse, menade rätten. Tingsrättens dom skulle därför inte ändras i fråga om skuld eller rubricering.

Utgivaren dömdes även av hovrätten till villkorlig dom och 120 dagsböter, med hänsyn till innehållet i det publicerade materialet och till ”att det rör sig om ett stort antal brott”.