Avsnitt: Juridikfrontens perspektiv

Förra utgivaren för den nationalsocialistiska sajten Nordfront dömdes i fredags av Falu tingsrätt för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp, efter anmälningar av föreningen Juridikfronten. Hon åtalades för vad Justitiekanslern, JK, betraktat som 38 fall av hets. Indelningen är ibland besynnerlig, eftersom samma information har funnits tillgänglig på flera olika webbadresser som JK har listat som a, b, c, etc. Ibland har flera publiceringar som gjorts vid olika tidpunkter ”klumpats ihop” till en enda åtalspunkt. Det är högst oklart varför Justitiekanslern har gett den åtalade ”rabatt” genom att betrakta flera publiceringar som en enda gärning. Det är också tveksamt om detta förfarande ens är förenligt med yttrandefrihetsgrundlagen.

Åtalet är intressant i det att den s.k. ettårsregeln var tillämplig på de allra flesta av publiceringarna. Utgivaren har alltså underrättats om att Justitiekanslern menat att straffbar information funnits på sajten, men har inte tagit bort informationen inom föreskriven tid (14 dagar från delgivning av underrättelsen). Utgivaren har alltså valt att få saken prövad i domstol istället för att radera publiceringarna inom utsatt tid. Detta är mycket ovanligt. Rörande säkert omkring tusen fall av hets mot folkgrupp har förundersökning lagts ned redan på grund av att den berörde utgivaren tagit bort de ifrågasatta publiceringarna. Förra året skedde detta rörande över 200 tillhandahållanden. Ett ärende år 2020 gällde hela 502 publiceringar i Nordfont som Justitiekanslern ansåg innefattade hets mot folkgrupp; samtliga raderades. Nämnas kan här att merparten av alla publiceringar som det förevarande åtalet gäller faktiskt har raderats från Nordfront, dock efter tvåveckorsfristen.

Beträffande tre åtalspunkter friade den jury av lekmän som medverkat i processen utgivaren, och hon frikändes därför i dessa delar. Som tidigare påpekats bör man inte överdriva betydelsen av att en jury friar. De av juryn frikända publiceringarna gällde Pridetåg som beskrev som ”homolobbyns skamtåg”, ”det perverterade tåget” respektive ”perverst homojippo”, och en bild på omslaget till boken ”Mein Kampf”.

Tingsrättens juristdomare frikände även på en åtalspunkt, och det är en anmärkningsvärd sådan. Domarna ansåg nämligen inte att propagandabilder på Adolf Hitler inbegrep hets mot folkgrupp. Det rör sig om bilder där Hitler förekommer på klisterlappar eller sprayningar tillsammans med webbadressen till Nordfront. Sådana hyllningar har tidigare ansetts innefatta hets mot folkgrupp. ”Bilder på Adolf Hitler och på en tyrruna ensamt, utan kontext, utgör inte enligt tingsrättens mening ett uttryck för missaktning mot judar. Inte heller sammanhanget bilderna publicerats i medför att publiceringen innehåller sådant uttryck för missaktning. Ingen ytterligare kontext, exempelvis skriven text, förekommer i publiceringarna. Tingsrätten anser därmed inte att spridningen av den aktuella artikeln utgör hets mot folkgrupp.” fann tingsrätten. Med hänsyn till att kontexten är reklam för den egna nationalsocialistiska sajten, med sajtens adress angiven, och bilderna av Hitler alltså hyllar denne, torde det finnas anledning för Justitiekanslern att överklaga den friande domen i denna del. Ett tydligt rättsläge är nödvändigt, särskilt som bilder på Hitler har återkommit på sajten och i Justitiekanslerns ärenden under över tio års tid.

På de övriga 34 åtalspunkterna fäller tingsrätten utgivaren. Det gäller bland annat vanhedrande uttalanden om homosexuella – bl.a. en docka i mänsklig storlek, med en regnbågsflagga i handen och en skylt med texten ”pedofil” på bröstet, som hänger i en snara. En text om att homosexuella män i kvinnokläder ”kräver tillgång till små barn” ansågs missaktande såväl för homosexuella som för ”grupp av personer med könsöverskridande identitet eller uttryck”. Andra uttalanden, som rört bl.a. vålds- och våldtäktsbenägenhet, ansågs uttrycka missaktning för romer, mörkhyade människor och flyktingar. Uttalanden som ”pekar ut judar som, eller insinuerar att judar skulle vara, lögnaktiga genom bl.a. att förintelsen benämns som en judisk bluff”, ansågs också vara straffbara. Tingsrätten ansåg att en mottagare objektivt uppfattar uttalandena som missaktande och fäste därför ingen vikt vid utgivarens invändningar om att vissa publiceringar bl.a. haft ett humoristiskt eller kritiserande syfte.

Eftersom utgivaren tidigare dömts för hets mot folkgrupp i sin egenskap av utgivare fanns, enligt tingsrätten, inget utrymme att välja någon annan påföljd än fängelse. Utgivaren döms till fyra månaders fängelse.